Historia
Inledning
Ambitionen med ”Kvinnoliv” här nedan är att ge en inblick i hur kvinnors liv kunde te sig i äldre tider både på hemmaplan och i samhället. Berättelsen handlar om kvinnor som har levt och verkat i Norn och i dess närhet. Tyvärr, tillgången till nedtecknad kvinnoöde är få.
Är det någon som har vetskap om eller tillgång till fler fakta i dessa spörsmål är välkommen att delge oss det. Den sammanställning som nu är gjord gör naturligtvis inte anspråk på att vara vetenskaplig eller fullständig. Inspirationen och underlaget är hämtat från litteratur som redovisas under punkten, Källförteckning.
Med dessa inledande ord önskar jag er trevlig läsning!
Eva Krasnai
Webbansvarig
Följande ämnen berörs i avsnitten ”Kvinnoliv”:
Kvinnoliv under 1600- och 1700-talet i allmänhet och i bruksnäringen i Bergslagen i synnerhet
Hustavlan – en studie i underordning
Kvinnornas betydelse
Kvinnor i de lägre stånden
Kvinnor i de högre stånden
Kvinnor som brukspatroner
Förutsättningar för ett bra äktenskap
Fördelar för en man att vara gift
Fördelen för en flicka att ”bli gift”
Änkekonservering – vad är det?
Bergsmansänkor
Källförteckning
”Historiens gömda och glömda”
Kvinnoliv under 1600- och 1700-talet i allmänhet och i bruksnäringen i Bergslagen i synnerhet
De flesta kvinnoöden är osynliga i äldre tiders historieskrivningar. Det var männens verksamheter, politik, ekonomi och de militära insatserna som var intressanta och beskrevs i historieböckerna.
Men om ordet ”historia” inte bara avser nationen, utan innefattar också vardagslivet som hem, familj och barn, då finns kvinnorna med. Men det är viktigt att tänka på att ”kvinnor” aldrig varit en enhetlig minoritet utan tvärtom en splittrad majoritet. Att de var splittrade berodde det på att de tillhörde olika klasser, hade varierande ekonomisk status och inte minst berodde på deras olika civilstånd. Dessa omständigheter har format kvinnors liv minst lika mycket som det faktum att de var just kvinnor.
Spinnsidan – Svärdssidan
Uttrycket ”spinnsidan” har man väl hört, men vad betyder det egentligen? Det syftar på en släkts kvinnliga ättlingar genom kvinnligt led i motsatts till ”svärdssidan”, där det är de manliga ättlingarna som räknades.Hustavlan - en studie i underordning
Samhället på 1700-talet präglades av den Lutherska ”hustavlan”. Det var ett samhälle som var hierarkisk uppbyggd, bestående av de tre stånden, de lärde, de värjde och de som närde. De lärde utgjordes av kyrkan och prästerna, de som värjde var adeln och de som försvarade landet (krigarklassen) och de som närde var allmogen, den stora massan. Det var samma sak att lyda överheten som att lyda Gud. Gjorde man inte det skulle det inte gå en väl här i världen. Denna syn inpräntades i medborgarna och fortplantades till både till mannen och till kvinnan, där kvinnan förväntades lyda mannen utan att ifrågasätta hans auktoritet.Kvinnornas betydelse
Vi kan ändå förstå att kvinnorna hade en stor och viktigt inverkan på historiens gång. Under de många krigen på 1600- och 1700-talen var männen borta i långa tider på krigsskådeplatser. Trots det gick livet vidare hemmavid, och det gjorde det tack vare att kvinnorna tog över männens uppgifter. Bondhustrurna ansvarade för gårdarna, bruken sköttes av patronernas hustrur, officersfruarna skötte företagen och adelskvinnorna godsen. Samma sak gällde när kvinnorna blev änkor. Oftast kunde de fortsätta mannens verksamhet för att kunna försörja sig och barnen och inte ligga kronan/staten till last.
Kvinnor i de lägre stånden
Källorna från denna tid berättar sällan om kvinnor från de lägre stånden. Men det finns undantag. Anders Florén skrev i sin artikel om kvinnoarbete inom svensk bergshantering följande. ”Ett bondehushåll på den här tiden fungerade som ett arbetslag, blev mannen sjuk fick barnen och hustrun ta över hans arbete.” Sägnen säger också att ”en god hustru är lika god som en halv gård”.
Men det fanns rena kvinnosysslor också, till exempel vid tackjärnproduktionen där kvinnorna krossade järnmalmen i mindre bitar och skötte de trampdrivna bälgarna. Det krävdes också stor arbetsinsats för att skaffa fram råmaterial, som malm, ved och kol och att transportera dessa. Kvinnorna tog aktivt del i dessa sysslor, ibland körde de till och med vagnarna med det färdiga tackjärnet.
I städerna fanns det många andra typer av arbete för kvinnor, som till exempel ölbryggerska, åderlåterska, klädmånglerska och många olika slags daglönare. Det är intressant att notera att daglönare man eller kvinna hade lika mycket betalt.
Men kvinnornas huvudsakliga arbete skedde i hemmen. Eftersom de flesta bodde på landsbygden och försörjde sig genom jordbruk med binäringar var det naturligt att skötseln av djur, klippning av får och slakt av dessa tillhörde kvinnogörat. Likaså att baka bröd, skäkta/framställa lin, väva och sy kläder till familjen. Ytterligare ett ansvarsområde var att vårda sjuka familjemedlemmar, eftersom till exempel ”frossan” (malaria) kunde förekomma ända upp i Bergslagen och koleran härjade också då och då. Dessutom tillkom det dagliga arbetet med matlagning, städning, tvätt och skötseln av de många barnen.
Kvinnor i de högre stånden
Kunskapen är betydligt större när det gäller kvinnor som tillhörde adeln. Dessa var ofta gifta med officerare som var ute på fält eller med diplomater som vistades långa tider utomlands eller på resor varför brevväxling mellan makarna var nödvändigt. Kvinnorna berättade utförligt om livet på godset, om skörden och alla viktiga händelser i det stora hushållet. Äktenskapet sågs som ett gemensamt företagande för att främja släktens fortbestånd och framgångar.
För att ett herrgårdshushåll skulle fungera var kvinnors arbete och organisationsförmåga avgörande. Även de högreståndshushållen var självhushåll, vilket betydde att all mat måste tillverkas. Slakt, saftning, syltning och mjölkkammarens alla produkter skulle framställas och allt arbete övervakas. Varor som inte tillverkades inom hushållet, utan köptes, krävde noga planerade uppköpsresor på de dåliga vägarna.
Förutom matproduktionen skulle stortvätt och storstädning skötas, visserligen av pigor men övervakas av husmodern. Linneskåpet var ett viktigt ansvarsområde, dels för att det representerade ett ekonomisk värde, men också för att det hade en hög statussymbol.
Högreståndshushållen i staden flyttade ut på landet till egna eller släktingars herrgårdar under sommarsäsongen och tillbaka till staden på hösten. De stora flyttlassen med barn och tjänstefolk planerades och administrerades av husmödrarna. Adelskvinnorna var uppfostrade att ge order, sköta ekonomi, planera och organisera.
En viktig del av högreståndskvinnornas plikter var också att organisera umgänget. Att organisera ett stort bröllop på till exempel 500 personer var inte ovanligt och det gjorde man för det gav tillfälle till nya allianser. Kusiner från brudens sida mötte kusiner från brudgummens släkt, vilket ofta resulterade i nya familjebildningar. Det gav en försäkran om passande giftermål inom rätt samhällsklass som i förlängningen var bra för affärerna.
Värdinnerollen var en viktig del av den gifta kvinnans roll. Familjens status visades upp genom de bländvita linnedukarna och det nyputsade silvret, en behaglig och engagerad värdinna gav dessutom intryck av stor gästfrihet. Även hennes sidenklänning och ”nipper” återspeglade familjens ekonomi. Dessa kvinnor med sina sociala och kulturella förmågor var ett kapital för sina män och bidrog i betydande omfattning till hans och därmed familjens framgångar både ekonomiskt och socialt.
Kvinnor som brukspatroner - Alletta Silverström
Redan i slutet av 1600-talet förekom att kvinnor fortsatte mannens verksamhet efter hans frånfälle. En av dem vi känner till var Alletta Silverström som drev bruket i Norn efter maken, Petter Cederbergs död. I början drev hon den tillsammans med mannens svåger Nils Schönberg, men senare – 1704 – löste hon ut honom och skötte bruket ensam fram till sin död.
Magdalena Elisabet Söderhielm, Lona Lisa – hustrun
Nästa betydelsefull kvinnlig brukspatron var Lona Lisa. Hon var dotter till Lorentz Niklas och Alletta Maria Söderhielm och gifte sig 1743 med Jacob Tersmeden från Larsbo. År 1745 flyttade dem till Norn och skötte bruket där. Fyra år senare köpte Jacob Tersmeden en stor del av Ramnäs bruk och familjen flyttade till det närliggande Västsura säteriet i Sura socken. Trots det fortsätter Tersmeden att förvalta Norns bruk i elva år till.
Livet för Lona Lisa blev nu ett par år framåt mycket likt andra kvinnors liv. Under 17 år (1744 -1761) födde hon tolv barn. Hennes man Jacob avancerade till assessor och kom att sitta i riksdagen en stor del av året. Han lämnade över familjens affärer och brukets skötsel till hustrun som skötte båda delarna med den äran.
Lona Lisa flyttar till Ramnäs Bruk
Ramnäs Bruk anlades redan 1590 och hade den första stångjärnshammaren vid Kolbäcksån. Hammaren fick namnet Kungshammaren för att Gustav Vasa gav hela området till Katarina Stenbock i änkepension. Tackjärnet fick man från olika hyttor, möjligen även från Norn. Under 1700-talet kom Ramnäs att ägas av två familjer, Schenström och Tersmeden. Dessa lät uppföra varsin herrgård, båda herrgårdarna finns kvar än idag, en av dem används som hotell och konferensanläggning. Under familjen Tersmeden utvecklades Ramnäs till en av Sveriges ledande stångjärnproducenter. Mest känd blev Ramnäs för sin kättingsproduktion och denna produktion pågår där än idag.
Nådig Frun på Ramnäs, Lona Lisa – änkan
Lona Lisa blev tidig änka efter sin man assessorn Jacob Tersmeden som dog 1767. Hon hade tolv barn och en bruksrörelse att sköta, vilket hon kom att göra i 20 års tid. Hon gifte sig aldrig om, änkeståndet gjorde henne till en myndig person, vilket innebär ett stort mått av frihet, en frihet att själv bestämma över sitt liv.
Lona Lisas liv som änka förändrades stort. Bruket befann sig i en komplicerad situation – skrev Bertil Boëthius som studerat Ramnäs bruks räkenskaper. Men tiderna för järnbruken var mycket gynnsamma till följd av det pommerska kriget, järnpriset var högt och inflationen gjorde att Jacobs skuld minskade snabbt. Bruket hade även många fordringar som hon skickligt drev in, till exempel från amiral Carl Tersmeden, brodern till den avlidne Jacob, vilket resulterade i att han sålde sina andelar i Larsbo bruk för 200 000 riksdaler och därmed blev Lona Lisa ägare till den största posten även i Larsbo bruk.
Lona Lisas visade också stor omsorg om sina barns utbildning. Barnen, både flickorna och pojkarna undervisades av informatorer i hemmet, de lärde sig läsa, skriva och räkna, sedan skickades sönerna iväg till universitetet i Uppsala för högre studier. Flickorna stannade hemma för att lära sig att sköta ett hushåll, men ofta skickades de i väg till släktingar eller vänner, för att knyta sociala kontakter, men även för att förkovra sig och lära sig anpassning till en främmande miljö.
Lona Lisa - affärskvinnan
Av handlingar som finns bevarade i Ramnäs bruksarkiv, förstår man att Lona Lisa var en målmedveten affärskvinna som köpte, bytte och sålde både bruk och landområden. Av de bevarade affärsbreven från de firmor hon anlitade i Stockolm för att sälja stångjärn framträder en kunnig kvinna som respekterades och titulerades som Nådig Frun på Ramnäs.
Att Lona Lisa lade så stor vikt vid sina barns utbildning var också en mycket målmedveten handling. Pojkarna skulle, tack vare sin utbildning, kunna räkna med höga tjänster i statsförvaltningen, vilket skulle gagna familjens affärer. Flickorna skulle vara lagom teoretiskt utbildade, kunna spela piano, brodera, konversera, helst på franska, men framför allt kunna sköta ett hushåll. Då ökade chanserna att bli eftertraktade på äktenskapsmarknaden och möjligheten att gifta sig in i de rätta släkterna ökade också, vilket återigen gagnade affärerna.
Förutsättningar för ett bra äktenskap
För att ett äktenskap skulle komma till stånd, krävdes en hel del, både av kvinnan och av mannen. En kvinna skulle vara ung och frisk och oskuld. Var hon äldre och mindre vacker skulle hon föra med sig en ansenlig förmögenhet. För mannen gällde att han hade ekonomiska resurser i någon form, pengar, jord eller lämplig boställe, vara allmänt respekterad och godkänd av den aktuella gruppen.
Fördelar för en man att vara gift
En mans position förbättrades om han var gift och hade en aktad hustru, det höjde hans status i samhället. Till och med vid statliga tjänstetillsättningar räknades det som en merit att vara gift, förutom att det var en stor tillgång inom det sociala livet. För människorna i det högre ståndet var det viktigt att umgås av flera anledningar. Det var ett sätt att markera sin tillhörighet i gruppen och gav dessutom tillgång till det sociala nätverket, där all informations- och tjänsteutbyte skedde.
Fördelen för en flicka att ”bli gift”
Det var nödvändigt för en ung kvinna att bli gift om hon ville ha ett eget liv. Kvinnor skulle helst inte bo ensamma, knappast ha ett eget, avlönat arbete varför de ofta hade svårt att försörja sig. Även om en kvinna ärvde till exempel jord, skog eller del i en rörelse fick hon oftast inte ut sin del av arvet. Hon var omyndig och hade att rätta sig efter den manliga förmyndarens beslut. Först 1845 fick hon likvärdig arvsrätt som en man och myndigförklarad blev hon först 1858.
Blev en kvinna inte gift återstod för henne att bli hemmadotter, och ta hand om de åldriga föräldrarna eller flytta till en broder och fungera som en oavlönad hjälpreda i hans hushåll. Blev en ogift kvinna med barn (mökränkning var ordet som användes för det) kunde det få förödande konsekvenser både kyrkliga och världsliga konsekvenser, förutom att det var straffbart. Med bakgrund av detta, var det väldigt viktigt för en kvinna att bli gift. Delvis var det därför kvinnorna lät föräldrarna söka efter lämplig partner och sällan protesterade mot deras val. Valen av partner avgjordes mestadels av ekonomiska aspekter, men även de personliga egenskaperna hade betydelse. Det var ytterst sällan som känslorna fick styra valet av en partner.
Andra kvinnliga brukspatroner i Dalarna
”Funckens änka” var ett välkänt namn i södra Dalarna. Elisabeth Funck ägde bruken i Garpenberg, Dormsjö bruk och Larsbo järnbruk. Hon hade andelar i Avesta bruk vilket hon först blev direktör för att sedan bli ensam arrendator för. Hon ansågs vara Sveriges rikaste kvinna och det utan att vara av adlig härkomst.
Inom järnets och kopparns historia har tyngdpunkten ofta lagts på den rent tekniska sidan. Framgångsrika uppfinningar gjorda av män ansågs vara den viktigaste orsaken till det. Men industrihistoria handlar om mer än bara om verktygen och metoderna. Ofta var det patronens fru som organiserade arbetet, såg till att det fanns tillräckligt med arbetskraft och råvara och hon skaffade även kontakter, så att varan hittade sin köpare.
De långa och strapatsfyllda resorna som gjordes hade ofta ett affärsmässigt syfte också, förutom att de var släkt- och artighetsvisiter. Viljan att hålla släktbanden starka syftade till att vidga och befästa kontaktnätet. Man kan läsa i hammarskattelängden från 1695 att en tredje del av den samlade produktionen av stångjärn från Västmanland svarade åtta änkor för.
Hur kunde en kvinnlig bruksägares liv te sig?
Kvinnorna följde även under mannens livstid arbetet på bruken och var i högsta grad engagerade. Det var möjligt tack vare att dessa kvinnor hade hjälp med hushållet och barnens skötsel av tjänstefolk. Männen var ofta på resande fot, vilket kunde ta månader, medan kvinnorna på grund av barnafödande var på plats närmare brukets realiteter.
I första hand ansvarade kvinnorna för det stora hushållet, dess räkenskaper, tog vård om barnen, tog hand om de äldre släktingarna, vårdade sjuka och ledde tjänstefolket, men när det behövdes trädde de in i mannens ställe och skötte bruket. För deras uppgift, förutom att föda barn, var att bevara egendomen och föra släktens förmögenhet vidare till kommande generationer.
Änkekonservering – vad är det?
Vad hände när familjeförsörjaren – mannen – dog? Vid hans frånfälle kunde änkan fortsätta verksamheten på egen hand – om en sådan fanns – eller gifta om sig och överlåta arbetet på den nye maken. Till verksamhet kunde även statliga ämbeten räknas, till exempel postmästaränkorna hade laglig rätt att förestå postkontoret efter makens död. Denna lag trädde i kraft redan 1673.
De flesta änkor gifte sig med mannens efterträdare, det kallades för änkekonservering. Ordet konservera har betydelsen bevara, änkan och barnen kunde bo kvar i hemmet och blev försörjda. Fanns det dotter i familjen i lämplig ålder var det hon som gifte sig med efterträdaren.
Änkekonservering är det vedertagna begreppet för sedvänjan att prästänkor förväntades bli omhändertagna av en ogift efterträdare till den avlidna mannen, men begreppet gällde även utanför prästerskrået.
Bergsmansänkor
Bergsmansänkorna hade det inte så lätt, eftersom mannen ingick både i ett ”hyttlag” och ett ”gruvlag” och det var dessa som bestämde om änkan var lämplig nog att ta över efter den avlidna mannen. Även bergstingets godkännande av successionen, arvföljden krävdes.
En bergsman var en bonde som vid sidan av jordbruket producerade tackjärn i en masugn. Om han var ägare till ett bergmanshemman, med skog som han använde till kolning och hade andel i en gruva att bryta järnmalm då var han skyldig att erlägga tiondejärn till staten. I gengäld blev han fritagen från rotering och andra statliga pålagor. Ordet rotering betyder ”indelning av jord i rotar för knekthåll av soldat eller båtsman.” Att vara fritagen från rotetjänst betydde att patron inte behövde avstå arbetare till krigstjänst.
Sammanfattningsvis kan man säga att kvinnorna på 1600-talet var starka och självständiga, kvinnokraften behövdes på grund av att männen krigade utomlands. I mitten av 1700-talet var det slut på krigen och kvinnornas frihet blev mer kringskuren, i varje fall utanför hemmet. Under 1800-talet fick de sin frihet än mer begränsad och de kom, framför allt i de högre stånden, att betraktas som svaga, spröda varelser instängda i sina krinoliner.
Källförteckning
Information har hämtats från nedan nämnda böcker och skrifter:
Anders Florén; Genus och producentroll
Kvinnoarbete inom svensk bergshantering på 1600-1700 talet
Stiftelsen Bonäs Bygdegård: Kvinnors arbetsliv i Dalarna genom fem sekler
Birgitta Karlsson: Brukets döttrar
Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS): På Spinnsidan,
Tre adelskvinnors liv
Uppsala Papers in Ecconomic History Research Report
No 28 Delat arbete, delad makt; En historisk essä