Som vanligt har det även 2019 spelats musik i kapellet på Norn under några onsdagskvällar i juli. Antalet spelningar blev av olika skäl färre än tidigare år, men det kom i gengäld fler besökare. Och det till samtliga spelningar.

Programmet inleddes den 17 juli med Einar Forsberg från Davidshyttan. "Den sjungande bonden" kom som vanligt "med piga och drängar". Drängarna var andra än tidigare år, men pigan var densamma. Einar sjunger och tjänstefolket ackompanjerar på dragspel, gitarr och bas. Programmet bestod av visor och låtar allt från Dan Andersson till Thore Skogman. Men också låtar som Einar skrivit själv. Ett drygt fytiotal åhörare hade infunnit sig som både sjöng med och applåderade livligt. Einar lyckades även få upp "systrarna Larsson" - Lisbeth Lundin och Gun Norlander - på scenen för att sjunga en låt. För den som var fikasugen fanns det möjlighet att köpa kaffe med dopp i Nornboa som hölls öppen kvällen till ära.

Följande onsdag var det Anna-Karin Kylanders, Göran Hellgrens och Hans-Erik Nyströms tur att rigga upp instrumenten. Gruppen bedriver ett imponerande "musikarkeologiskt" arbete genom att plocka fram spelmansmusik från södra Dalarna. Och inte bara framföra den utan även dokumentera och inte minst lära ut till andra så att den lokala musiken förs vidare. Den 28 juli hölls t ex en ministämma för ett femtontal spelmän på danslogen i Norn med just musik från Norn. Gruppen har för avsikt att spela in en CD med musik från södra Dalarna. Den ser vi fram emot! Denna onsdagskväll hade en särskild vinkel. Tidigare år har gruppen bl a presenterat låtar av spelmän från Norn samt visat hur musiken som spelades på herrgårdar och i burgna borgarhem flöt in i och påverkade spelmansmusiken. Den här gången framförde man "gruvmusik", musik av och efter spelmän från tre gruvorter i Norns närhet - Garpenberg, Bispberg och Silvberg. Instrumenteringen var fiol, gitarr, nyckelharpa och durspel. Ett drygt sextiotal åhörare lyssnade och njöt. I pausen kunde man dricka kaffe med fikabröd ute i ett klart och ljummet kvällsväder.

Juliprogrammet avslutades som sig bör onsdagen den 31 juli. Då var det nygamla gruppen "Flomyra strings" som stod för musiken. En blandning av irländsk pubmusik och svensk visa. Gruppen har funnits länge under olika namn men med i huvudsak samma besättning. I år var det nystart och för att markera det har man antagit ett nytt namn. Flomyran är en plats ute på Nornskogen där det sägs att mystiska saker inträffar. Även denna kväll hade ett drygt sextiotal åhörare bänkat sig i de ökänt obekväma kyrkbänkarna. Gruppen inledde irländskt men fortsatte sedan med ett mera blandat program. Publiken var med på noterna och klappade takten och stampade i golvet. Gruppens sättning är fiol, mandolin, nyckelharpa, durspel, ståbas och slaginstrument. För sången svarar Fredrik Bergman som också introducerar låtarna och står för småpratet. Efter en dryg timme meddelade gruppen att man kommit fram till sista låten. Men publiken accepterade inte detta utan krävde extranummer. Men det räckte inte. En kvinna ur publiken barrikaderade utgången och vägrade flytta på sig om hon inte fick höra sin favoritlåt. Vilket hon som tur var fick!

Bengt-Erik Johansson

 

Till sidans början