Knapptjärnslederna invigda
Efter ett drygt år av arbete med att röja sly, grusa upp vandringsleder och sätta upp skyltar, var det den 8 juli dags att inviga Knapptjärnslederna öster om Norn.
Jan Karlsson hälsar alla välkomna till invigningen av Knapptjärnslederna.
Lederna har skapats för att besökare ska kunna ta sig fram till Knapptjärnsgruvan och betrakta vad som finns kvar av den gamla anläggningen. Förutom gruvöppningarna kan man se det intressanta vändbrottet, rester av skrädhuset, slaggvarpar och grunderna till de byggnader som en gång stod runt gruvan. Norns Bruks vänner har satt upp informationstavlor som berättar om gruvan och om hur verksamheten en gång bedrevs. Där finns också bord och bänkar för den som efter rundvandringen vill vila en stund och kanske packa upp en medhavd picknickkorg.
Råvaran för att försörja masugnen i Norn fick transporteras långa vägar. De gamla gruvorna vid Hult stängdes tidigt på grund av att malmen tog slut. Och det var lång väg mellan Norn och gruvorna i Bispberg och Norberg. I början av artonhundratalet upptäcktes järn vid Knapptjärnarna endast 3 kilometer från Norn. Men brytningen kom inte igång förrän 1862. År 1909 var det emellertid slut. Stängningen berodde inte på att malmen sinade utan på att vattnet från en av tjärnarna under själva midsommarnatten bröt igenom berget och dränkte gruvan. Tack vare att det var helg var gruvan tom och ingen kom till skada. Men gruvan fick stängas och all utrustning blev kvar i djupet. Knapptjärnsgruvan täckte aldrig Norns behov, utan malm från både Norberg och Bispberg behövdes hela tiden. Nornjärnet bestod av en blandning av de tre malmssorterna och höll god kvalitet.
Till invigningen hade ett sextiotal besökare kommit. Norns Bruks vänners ordförande Jan Karlsson hälsade alla välkomna och uttryckte sin glädje över att så många slutit upp. Han hälsade kommunalrådet Ulf Hansson från Hedemora särskilt välkommen och tackade för att han tagit sig tid att närvara. Han tackade också Hedemora kommun och Länsstyrelsen för det ekonomiska stöd, förutan vilket upprustningen av området inte hade varit möjlig
Bengt Wester, iförd gruvfogdeutrustning, tog vid och gav en uppskattad redogörelse för hur gruvbrytningen gick till då det begav sig. Efter ett långt arbetsliv inom gruvnäringen är han väl insatt i sitt ämne. Han berättade att Norns hytta krävde 8000 ton järnmalm varje år och att transportvolymen från gruvorna i Norberg och Bispberg uppgick till omkring 1000 foror per år. Körningen skedde vintertid då de tillfrusna vägarna bar. Knapptjärnsgruvan blev aldrig något alternativ, utan fungerade som ett komplement till de stora leverantörerna. Det finns två schakt ner till malmen. Huvudschaktet är det som ligger vid vändbrottet. Gruvorna bröts i öppna rum med kvarlämnade stabiliserande pelare och till ett djup av 65 meter. Uppfordringen skedde i början med hjälp av hästvandring men 1872 installerades en ångmaskin som drev en konstgång som sin tur drev pumpar och hissanordning. Allt gruvarbete var farligt så därför bad gruvarbetarna en bön innan de åkte ner och tänkte för säkerhets skull också på gruvfrun som vakade över berget. Malmen var låghaltig och blandad med gråberg och måste skrädas. Det betyder att den knackades i småbitar och sorterades. Skrädningen var ett jobb för kvinnor och pojkar. Uppskattningsvis arbetade omkring 50 personer vid gruvan. ”Vi skänker en tanke åt alla som för 100 år sedan hade Knapptjärn som sin arbetsplats”, avslutade Bengt Wester.
Gruvfogden vid Knapptjärn Bengt Wester i full mundering.
Invigningen förrättades av kommunalrådet Ulf Hanson. Han var glad över att kommunen på detta sätt fått ytterligare en sevärdhet och tackade Norns Bruks vänner för det arbete man lagt ner för att öppna lederna och inte minst för informationstavlorna som gav en bra bild av hur det sett ut en gång och hur arbetet gått till. Han var också nöjd med att kommunen haft möjlighet att bidra. ”Vi behöver alla hjälp ibland”, sa han, ”och jag är glad att vi kunde hjälpa till.” Därefter förklarade han Knapptjärnslederna invigda.
Efter väl förrättad invigning serveras kommunalrådet Ulf Hansson ärtsoppa av Lisbet Lundin.
Efter invigningen samlades alla för att på gruvarbetarvis stärka sig med välsmakande ärtsoppa och hårdbrödsmackor. Soppan hade kokats av Lisbet Lundin som också serverade. Såväl före som under och efter invigningen underhölls deltagarna av spelmansmusik på fiol och fyrradig nyckelharpa förtjänstfullt framförd av Anna- Karin Kylander och Göran Hellgren. Bland annat spelade de flera låtar komponerade av spelmän från Norn.
Anna-Karin Kylander och Göran Hellgren underhåller med spelmansmusik.