Sevärdheter

1. Klockstapeln
2. Norns kapell
3. Gamla Herrgården
4. Magasin Muséet
5. Skolan
6. Klensmedjan
7. Stångjärnssmedjan
8. Smebyggningen
9. Övriga byggnader på bruksgatan
10. Biblioteket
11. Kvarnen
12. Prästgården
13. Hyttan
14. Tuppenhov
15. Nya Herrgården
16. Kyrkogården
17. Rökbastun
18. Ladugården
19. Kanalen/Kraftstationen
20. Gruvorna vid Knapptjärn
Karta över NornKlicka för större karta

Klockstapeln
KlockstapelnKlockstapeln

Klockstapeln är originell till sin utformning och det beror på att den byggdes först som en gruvlave för Norngruvan. Den gamla klockstapeln var dålig och när gruvan blev öde flyttades gruvlaven till bruket och användes som klockstapel. Detta skedde i samband med kapellets ombyggnad 1820, men de vackert klingande klockorna är från 1600-talet. Den mindre klockan har en inskription på latin ”Soli Deo Gloria” med betydelsen ”endast Gud tillhör äran”. Den större klockan har en text på gammal svenska med ungefär följande innebörd: ”Kom hit och föd din dyra själ, låt anden hos dig råda, så går dig nu och evigt väl”. Klockan
Alletha Söderhielms namn är ingraverat i den större klockan som tack för gåvorna som maken, bruksherren, Niclas Söderhielm skänkte till kapellet.

Till sidans början

Norns kapell är vackert belägen vid Norndammen - eller bara Dammen, som är det officiella namnet - och används ofta vid bröllop och dop.

Det första kapellet stod färdigt 1640 och var avsedd för både brukspatronen och bruksfolket.

När det bestämdes att flytta tillbaka verksamheten till Norn 1760 byggdes ett helt nytt kapell upp igen. Timret var delvis från det gamla kapellet, likaså bänkarna, som förklarar varför de är så obekväma att sitta på. Kapellet
Kapellet

I kapellet finns idag en hel del saker skänkta av de forna bruksägarna. Altartavlan, föreställande Kristi nedtagande från korset är en gåva från bruksägaren Peter Cederberg. Den stora ljuskronan är donerad av Alletha Maria Söderhielm till återinvigningen av kapellet 1762. Den lilla ljuskronan är skänk av bergsman Lars Andersson, Kybacken. Kristallkronan och en oval spegel med två ljuspipor är skänkta av mästersmeden och klockaren Anders-Erik Norgren, Norn. Soldatkistan från 1793 tillhörde Norns rotesoldat nr 18 Blank och inköptes på aktion 1960 för 75 öre och är skänkt av förre skogvaktaren på Norn, Lars Hallgren.

Diverse textilier, som dopmössor och ett stor kinesiskt sidentyg, en så kallad ”brudpäll”, som hölls ovanför huvudet på brudparet när prästen läste brudmässan, har också skänkts till kapellet och kan beskådas där än idag. Kyrksilvret som har funnits i kapellet har överlämnats till Hedemora kyrkoförvaltning av säkerhetsskäl.

Till sidans början

Prästerna på Norns kapell

I de bevarade dokumenten kan vi läsa att Norns kapell hade predikanter oavbrutet från 1640 till och med 1912, sammanlagt 34 stycken. Bruksbefolkningen behövde en andlig ledare ”till sin upptuktelse och fostran” som det hette i krönikan.

Den första brukspredikanten var Ericus Andraese Hedemorensius och tillträdde omkring 1640. Den siste var Mats Åmark mellan 1907-1912 som sedan blev teologi doktor och domkyrkosyssloman i Uppsala. Numera är det Hedemora församling som förser Norns kapell med präster. Präst
Gunnar Hellerby

Om Åmark finns följande berättelse nedtecknat. I unga år gjorde han är längre resa i Europa och bland annat besökte England där han fick fin kontakt med lordbiskopen av Salisbury, John Wordsworth. När biskopen 1909 besökte Sverige med anledning av anglikanska kyrkomötet beslöt han att besöka sin gamle vän i Norn. Han anlände med sin hustru i brukets pardroska - som är en vagn som dras av två hästar - besåg bruket vars hytta då var igång, inspekterade kapellet, höll tal för skolbarnen, åt middag hos Åmark och övernattade i nya herrgårdsbyggnaden. Så man kan säga att Mats Åmark satte Norn på den internationella kartan redan i början av 1900-talet.

Åmark höll, som den siste brukspredikanten på Norn, sin avskedspredikan den 16 maj 1912, sedan Larsbo-Norns Aktiebolag sagt upp kontraktet. Mats Åmark
Mats Åmark (siste prästen).

Efter det avfolkades Norn och kapellet förföll tills det reparerades 1931 av Wikmanshytte Bruks AB med bidrag till renovering av en del mobilier (lösöre, möbler) från de gamla släkterna Söderhielm, Mannerheim och Tersmeden. Renoveringen var välbehövlig, nytt tak lades på, invändigt togs den gamla blåa färgen fram på predikstolen och altaret. Väggarna och taket limfärgades.

Tjänsten som brukspredikant på Norn betraktades mest som introduktion på den prästerliga banan. De flesta kom direkt efter utbildningens slut för att skaffa sig erfarenhet och vana i yrket. Lönen var ringa, 300 daler per år på 1600-talet och 500 daler under 1700-talet. Prästerna fungerade också som skolmästare vilket berättigade dem till fri bostad och bränsle samt små odlingstäppor.

Vi kan också läsa om att prästers uppförande inte alltid var det bästa, till exempel Jonas Nicolai Höök avsattes för ”elakt leverne och flera svagheter” eller Isacus Johannis Kihlström blev anklagad av patron Cederberg för ”svaga studier och för hustruns arghet och ovettighet”.

Men det fanns även goda föredömen, som till exempel Johan Adolf Arnberg (1830-42) som ”förbättrade bostället, planterade träd och buskar, anlade vägar, högnader och murar, utförde nyodlingar”.

Till sidans början

Gamla Herrgården
Gamla Herrgården I anslutning till kapellet finns två vita byggnader, den ena tillkom redan på 1680-talet I huset närmast Dammen bodde brukspatron Peter Cederberg.. Hans namn var från början Brandberg och han köpte bruket från sin mor. Bruket var i en nedgångsperiod, när han övertog det, men han arbetade hårt och gjorde sitt bästa för att få verksamheten i gång igen.

År 1684 adlades han och fick namnet Cederberg och samma år gifte sig med Alletha Silverström, varvid herrgården uppfördes.

De fick fyra barn, två av dem dog ganska unga, en son Erik blev militär och dog barnlös.Dottern, Alletha Maria Cederberg gifte sig med Lorentz Niclas Söderhielm och de och sedan deras barn drev bruket i många år.

Den östra byggnaden tillkom först i mitten av 1700-talet. först som bostad åt sonen Lorentz Petter Söderhielm, därefter som kontor till bruket.

Till sidans början

Det gamla magasinet - Norn-Museum
Museet Den stora röda byggnaden mitt emot kapellet kallades på den gamla tiden för magasinet för det användes till att lagra förnödenheter som bruksbefolkningen behövde under hela året. På sommaren fanns det knappt någon väg bara stigar mellan Hedemora och Norn, därför kunde varorna bara köras hit vintertid på slädar. En gång i månaden kom bruksbokhållaren och folket fick komma och göra sina uttag.

En gång om året gjordes sluträkningen upp. För det mesta blev arbetaren skyldig för det år som har gått. För bruksherren bestämde inte bara priset på varorna utan även på arbetet som arbetaren utfört.

I dagens Norn-Museum som är inrymd i det gamla magasinet kan den observanta besökaren upptäcka vita streck på väggarna. De är i själv verket bokhållarens anteckningar om vad och hur mycket en familj har tagit ut, köpt, av förnödenheter som salt, socker, säd, eller kläder.

Museet innehåller mängder av gamla föremål, både sådant som användes vid hyttan, smedjorna och i hemmen under flera sekel. De äldsta tingen är efter Mossbo-Albert Johansson, som i rakt nedstigande led var ättling till den första nybyggaren i Norn.

Till sidans början

Café Magasinet

I början av 1900-talet hade de kooperativa idéerna kommit även till det avlägsna Norn. I bottenvåningen på bruksmagasinet öppnades den första konsumbutiken i 1908. Av den första expediten Hilma Larssons berättelse framgår att det inte var enkelt att konkurrera ut det gamla systemet, men det lyckades till slut med mycket arbete och billigare priser.

Till sidans början

Skolan
Skolan Skolan i Norn byggdes 1856 för att undervisa de anställdas barn, även barn som bodde i Larsbo fick gå där. Norns skola var en B3-skola, vilket innebär att alla elever gick i samma klass och hade samma lärare. Intagning var vart annat år, så en del barn var sex och andra åtta år när de började skolan.

Det var bruksprästen och ibland även prästfrun som undervisade i skolan fram till 1912. Därefter blev det Hedemora socken som fick ansvaret att få lärare till skolan, vilket visade sig ganska svårt, så det blev ofta bara vikarier som tjänstgjorde.

Eftersom barnantalet minskade ständigt upphörde skolverksamheten 1947 och de 5-6 barnen som var skolpliktiga då, skjutsades till Vikmanshyttan.

Skolan är nu ett unikt museum med gamla skolbänkar och gamla föremål som användes förr i undervisningen.

Den gamle läraren

Till sidans början

Klensmedjan
Klensmedjan Här tillverkades redskap som bruket behövde till sitt dagliga liv, såsom tänger, spett och spik etc.

Till sidans början

Stångjärnssmedjan
Hammarsmedjan Norns äldsta byggnad är den gamla stångjärnssmedjan, som också kallades för Frankrike vilket berodde på att den smidesmetod som användes var den franska smides-tekniken. Här smiddes stångjärn från mitten av 1600-talet fram till 1868 då smidesverksamheten lades ned.

Till sidans början

Smebyggningen
De vita byggnaderna Byggnaderna stod klara redan omkring 1699. De var avsedda för smederna (där av namnet) och var ovanligt välbyggda för att vara arbetarbostäder. Smederna var eftersökta yrkesmän och viktiga personer på en bruksort. Hit, till det avlägsna Norn var det svårt att få skicklig arbetskraft därför var det nödvändigt att erbjuda ståndsmässigt boende som kompensation.

Till sidans början

Övriga byggnader på Bruksgatan

De tre röda byggnaderna på Bruksgatan är timmerbyggningen, skomakarbyggningen och nybygget.

De röda byggnaderna Varifrån namnet timmerbyggningen kommer, vet man inte säkert, men en teori är att när huset byggdes användes timmer från olika gamla byggnader. Huset är numera renoverat, moderniserat och rymmer två privata bostäder till permanentboende.

De röda byggnaderna I skomakarbyggningen finns en skomakarverkstad, i samma skick som på den gamla tiden. På ”Norn-dagen” när Föreningen håller öppet hus kan Du besöka verkstaden.

De röda byggnaderna Det så kallade ”nybygget” är inte så ”ny” längre, det byggdes redan 1885. I husets norra del hade Konsumaffären sina lokaler från 1922 till 1960.

Till sidans början

Biblioteket
Biblioteket Bibliotek kom till 1870 genom en kollekt som gavs vid en avskedspredikan av pastor Nyberg. Under årens lopp byggde man upp biblioteket så att de innehöll omkring 400 inbundna böcker.

Bibliotekarien, Catherine Uhrbom gjorde sitt examensjobb med titeln ”Norn, ett gammalt bruk och dess bibliotek”, där hon gör en grundlig utredning om Norns befolkning som låntagare, samt om vilken litteratur de lånade mellan 1882 och 1985. Dåvarande ägaren, Stora, uppmanade och sponsrade henne att göra en utställning av sitt arbete, som sedan visades på flera orter. Nu kan utställningen ses i skolmuseet.

Det sägs att bruksprästen Åmark gav order 1909 om att 200 böcker skulle tippas ner i masugnen. Varför de skulle brännas upp är oklart, men folket gjorde som prästen sade.

Den första tiden var biblioteket öppet bara på söndagarna efter högmässan. Den som först kom till biblioteket blev den som fick skriva in låntagarna. Sedan var Godtemplarföreningen ansvarig för biblioteket. Under årens lopp har det funnits många eldsjälar, som arbetade för att hålla biblioteket levande och intakt. Omkring 1924 bildades en Biblioteksförening, som ordnade fester med lotteri, där behållningen gick till inköp av böcker. Så småningom drog Hedemora kommun in filialen i Norn, men lät de äldre böckerna vara kvar.

Till sidans början

Kvarnen
Kvarnen
Bredvid smedbyggningen ligger kvarnen och är från 1700-talet. Den drevs med vattenkraft och ägdes av bruksägaren. Den som kom dit för att mala sin säd till mjöl fick betala 10 procent till bruksägaren

Till sidans början

Prästgården
Prästgården
Brukspredikanterna bodde först i ett hus norr om kapellet. Eftersom invånarantalet ökade blev behovet av en präst som bodde och verkade på bruket större, därför uppfördes en ståndsmässig prästgård vid stranden av Stora Sundsjön. 1805. Den innehåller tre rum och kök på nedre botten och ett rum på vardera gaveln på övre våningen.

Till sidans början

Hyttan
Hyttan Den första hyttbyggnaden uppfördes i början av 1600-talet vid Stora Norns utlopp. Den var igång under 70 år, innan den förföll och en ny hytta byggdes vid Hällsjöbo. Även den var i drift i cirka 70 år.

1762 flyttades hyttan tillbaka till Stora Norns utlopp för att 1790 komma till sin nuvarande plats vid Stora Sundsjön. Den var i drift till 1916 för då hade man byggt en ny hytta i Vikmanshyttan.

Hyttan byggdes först som tysk mulltimmershytta, men Mulltimmerytta
Mulltimmerhytta
när smidet lades ned 1868 byggde man hyttpipan högre, den blev en av de högsta hyttpiporna i östra Bergslagen. Nu skulle hyttan producera tackjärn till smedjorna vid fem bruk, Larsbo, Vikmanshyttan, Turbo, Prästhyttan och Ramnäs i Västmanland.

Hyttan och smedjorna var hedemorabygdens största industri under 1800-talet. Vid slutet av 1880 var det 270 personer mantalsskrivna i Norn.

Arbetet var hårt, arbetsveckan var 72 timmar lång. Man arbetade åtta timmar, vilade åtta timmar och så fortsatte det hela veckan. Arbetarna fick äta (barnen fick komma med maten) och sova på ett särskilt ställe under veckan som kallades för ”hyttlabbet. På grund av att de var så sotiga fick de ligga och arbeta i sitt sot, först på lördag eller söndag kunde de gå hem och tvätta sig.

Råmaterialet till tackjärnsframställningen var bland annat malm och träkol. Malmen kördes till Norn på vinterföre från Norberg och Bispberg. Det var malmkörare som skötte det här jobbet med hästar som drog så kallade malmforor, slädar som lastades med upp till 800 kg malm. Varje släde måste sedan passera genom malmvågen för att vägas, annars fick man inte betalt.

Dessa män var inte från bruket utan måste inhysas hos de redan mycket trångbodda familjerna. Även en familj med många barn var tvungen att ta emot 2-3 malmkörare i sitt enrummare. Mor i gården fick 30 öre per man och vecka för besväret, men då var hon skyldig att hålla med kvällsgröt också.

Till sidans början

Tuppenhov
Tuppenhof Uppe på kullen vid kyrkogården hittar Du den här faluröda timmerhuset som uppfördes 1875. Huset innehöll fyra, stora rum som skulle tjäna som bostad, inte bara åt bruksarbetarfamiljerna utan även hysa tillfälliga arbetare. Efter brukets nedläggning 1916, användes huset som förläggning åt skogsarbetare. Då bodde bara män här som i folkmun kallades ”Tuppar”, därav namnet Tuppenhov.

Huset blev ombyggt 1926, man tog bort mellanväggarna för att kunna använda lokalen som samlingslokal för föreningsverksamhet.

I dag innehåller huset ett modernt kök (el, vatten, kyl/frys och spis) med egen ingång. Genom den andra ingången kommer man in i ett stort vardagsrum som sedan leder in till samlingssalen. Den kan möbleras om efter behov, biografsittning vid möten och kurser, eller till sittande vid bord till fest.

Tuppenhov är för närvarande under sanering. Föreningen återkommer när uthyrning kan ske.

Till sidans början

Nya herrgården
Nya Herrgården Nya Herrgården ligger vackert vid Stora Sundsjöns strand. Den byggdes 1875 åt bruksförvaltarna, eftersom brukspatronerna inte bodde längre på Norn. Den första som flyttade in var Reinhold Gahn med sin stora familj. Gahn var känd som en mycket sträng och krävande arbetsgivare som drev arbetarna hårt. Samtidigt som han var en nytänkare som såg till att biblioteket grundades och att skolan startade slöjdundervisning.

Familjen drabbades hårt när en difteriepidemi härjade i bygden. Sex barn som bodde hemma insjuknade och dog inom loppet av sex veckor (1879-1880). Två barn överlevde, Jakob som studerade i Norrköping och Henrik, som studerade i Uppsala. Henrik var på väg hem för att fira jul, men hejdades ute på isen och fick inte komma hem, tack vare det överlevde han.

Alla barnen, utom Jakob, ligger begravda på Hedemora kyrkogård. Deras gravvård var mycket originell och väckte stor uppseende på sin tid. Gahn blev till och med instämd inför ting i Hedemora, stenen skulle bort men den står kvar än idag.

Till sidans början

Kyrkogården Kyrkogården Den lilla kyrkogården uppe på höjden anlades av systrarna Söderhielm. Den ena systern var änka efter Mannerheim och den andra var änka efter Tersmeden. Kyrkogården invigdes 1782 av Hedemora prosten Petrus Ugla. Den första som begravdes här var lappmannen Lars Anderssons lilla barn.

Som kyrkogården ser ut idag, kan man få den föreställningen att bara ett fåtal är begravda här, men så är inte fallet, utan tvärtom, det ligger många begravda här. Kyrkogården hade inte det här utseendet från början.

Förändringen till det bättre kan vi tacka dels för den kraftiga stormen som drog över trakten 1943 och vräkte ned de gamla asparna som i sin tur rev ned murarna kring kyrkogården och dels biskopen i Västerås som kom på besök och tyckte att kyrkogården såg ovårdat ut och att någonting borde göras åt det. Därför fylldes platsen upp med 30 centimeter jord, björkar planterades utanför murarna. . Det stora träkorset tillverkades och sattes upp senare, i dagens läge vet vi inte riktigt när, men vi letar efter fakta.

Allmän begravning hölls här ända till 1938, den sista som begravdes var Maja-Greta Brandt.

Helmer Nornsjö, Norns store eldsjäl och outtröttlig beskyddare och guide gick bort 1997. Han begravdes inte här men fick en vacker stenbänk som minnesmärke. Bänken skänktes av systrarna Annika Wester och Inger Johansson som växte upp här i Norn.

Till sidans början

Rökbastun Under sommaren 2016 har bruket i Norn fått ytterligare en sevärdhet, nämligen den så kallade Rökbastun. För att hitta Rökbastun följer Du vägen upp till kyrkogården, sedan finns en stig höger om vägen som följer sjön och är markerad med hänvisningspilar. Klicka här
så kan Du läsa om varför man byggde rökbastu och hur den fungerade.
En kort historielektion!

Ladugården
Ladan Ladugården är speciell för den är en så kallad torparladugård, vilket betyder att under samma tak fanns 12 ladugårdar med plats för sammanlagt 36 kor. Ladugården byggdes ursprungligen åt hyttarbetarna, men efter bruksdriftens nedläggning fick vem som helst hyra in sig där. På 1930-talet var det full beläggning, men 1963 försvann den sista kon.

Till sidans början

Kanalen/Kraftstationen
Kanalen
Kanalen grävdes 1910-1912. Tack vare kanalen kunde man samla fallhöjden mellan Dammen och Stora Sundsjön och anlägga en kraftstation. Kraftstationen kördes igång 1912 med två stycken generatorer. Kraftstationen

Till sidans början

Gruvorna vid Knapptjärn

Föreningen Norns Bruks Vänner anlägger med hjälp av markägarna Stora Enso AB och Norns Bruk AB vandringsleder runt Norn. En av lederna är Knapptjärnsleden, som blir helt färdig i september månad. Leden startar vid den öppna platsen intill den stora slaggvarpen. Stigen förbi de olika sevärdheterna, som ni kan läsa om här nedan, är ca 1 km lång och ganska lätt att gå. Om man vill utsträcka promenaden ytterligare, kan man vandra vägen fram till Tandvärksstallen och Smörjstenen. Det är ca 1,5 km dit och lika långt tillbaka.

Materialet till artikeln om Knapptjärn har Rolf Johansson, medlem av föreningens styrelse, tagit fram och sammanställt.

Anläggare
Anläggarna av vandringsleden (fr. v. Jan Karlsson, Bengt Wester, Jan-Erik Johansson, Rolf Johansson)

PDF Översikt gruvorna vid Knapptjärn
PDF om Kraftcentralen vid Knapptjärn
PDF om Knapptjärnsbaracken

Till sidans början